Två dagar om Burma/Myanmar på Kägelbanan, Södra teatern, 6 – 7 maj

imageSeminarier om bland annat etniska grupper i Burma och deras roll i fredsprocessen arrangerade av Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen tillsammans med Svenska Burmakommiten och Diakonia

Utställningen ”The Vanishing Tribes of Burma” visar bilder med traditionellt klädda personer som tillhör olika ursprungsfolk i Burma. Många av dessa är isolerade, och lever i svårtillgängliga områden. Ändå är ”ursprunget” ett problematiskt koncept, eftersom det finns alternativa berättelser om hur dessa folk vandrade till sina levnadsområden. Traditionella ursprungsförklaringar pekar specifika landskap bortom Burmas gränser. Språkband och historiska maktförskjutningar delar upp och binder ihop grupper på helt andra villkor.

Richard K. Diran, som har fotograferat dessa människor, drar diskussionen om etnicitet ännu ett steg längre. Detta gäller speciellt då man ska avgöra vilka som får föras in som etniska grupper i nationella folkräkningar. Villkoren avgörs oftast utifrån, och de bestäms inte av läget på gräsrotsnivå. Situationer kan uppstå när benämningar saknas, och folk förs in i större övergripande kategorier. Det innebär en inbyggd maktutövning som diskriminerar minoriteter inom vissa etniska grupper. Ett annat exempel är att det saknas etiketter för personer med blandat ursprung, som då förnekas halva sin historia och etniska arv.

Dena problematik gäller i nuläget även för andra ursprungsfolk i världen, där kategorierna kan vara avgörande i myndighetsammanhang, alltifrån stamtillhörighet i USA, där kortet, som bevisar hur stor andel ”indianblod” man har, berättigar till vissa kompensatoriska åtgärder, till Sveriges samer, där definitioner av ens ursprung är avgörande för vilken sorts näring man får bedriva.

Det här inlägget postades i Asien och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera