Intryck från dag 2 i seminarieserien Burma/Myanmar på Kägelbanan, Södra teatern

Hur ser den nära framtiden ut för flyktingarnas återvändande? Vilka insatser behövs för att understödja ett hållbart återvändande?

I diskussionen deltog:
Sally Thompson, Executive Director of The Border Consortium
Minna Fredriksson, Advisor and Humanitarian Programme Manager, Diakonia

”Alla etniska grupper ska vara inkluderade i fredsprocessen.” – Aung San Suu Kyi

Hur återvandrade flyktingströmmar påverkas av markfördelning och erkännande av landrättigheter

Rikedomen på naturliga resurser i ursprungsfolkens land leder till land grabbing. Det förekommer att ursprungsfolken arrenderar ut marker i ett år, medan regeringen lämnar över landrättigheter i upp till 25 år åt stora företag. Detta sker innan en ordentlig lagstiftning finns att tillgå. Konsekvenserna blir att man konfiskerar landområden som tillhör ursprungsfolken och detta leder till tvångsutflyttningar. I många byar, där befolkningen använder landet för eget bruk och överlevnad, finns det inga formella bevis för markägande. Det som däremot tillämpas är traditionell bruk och uppdelning av områden, även för folkgrupper som nyttjar och lever i skogen. Det innebär att lokala samhällen med ursprungsfolk, trots att de är mycket väl insatta i ägandeförhållanden, inte kan garantera rättigheter till marken utan nationella regelverk. Detta påverkar återvändande flyktingars möjlighet att få tillgång till mark.

Integration

Det finns idag ingen garanterad rättighet att få modersmålsundervisning för etniska minoriteter i statliga skolor. Detta kan eventuellt förhandlas lokalt, men ursprungsfolkens röst blir sällan hörd. Statligt anställda burmesiska lärare ses som ett intrång i i det lokala samhället. På så sätt blir tillgången till utbildning en känslig fråga, där det nationella maktutövandet kan uppfattas som en assimilerande kraft som man inte kan värja sig mot. Utbildning blir tvetydigt, den kan både vara ett sätt att delta i samhället och möjlighet till information och omvärldsbevakning, och samtidigt ett sätt att likforma kulturen och förminska identiteten för ursprungsbefolkningarna. En väg ut ur detta är att ha en jämställd dialog och involvera de lokala samhällena i utformandet av grundutbildningen. Undervisningsspråket är en viktig del av arbetet för fredsprocessen där olika etniska gruppernas delaktighet är avgörande, och som påverkar balansen mellan de olika krafterna deltar i det burmesiska samhället.

 

Det här inlägget postades i Asien och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera