Vad kan göras för att förbättra samernas situation i gruvfrågan?

Tisdagen 23 april

Jag har funderat på vad man kan lyfta upp som exempel på vad som behövs för att vända den negativa utvecklingen. Jag hittade några tankeväckande upplysningar i Miljökonsekvensutredningen från 2005. Där förklarar man bland annat att det finns brister i kommunikationen för att utredaren saknar tillräcklig kunskap om rennäringen för att förstå sambanden och därför inte har förstått vad samebyn berättar. ”Det är inte ovanligt att den som i detalj ska beskriva sin egen verksamhet utelämnar delar som han eller hon anser som självklara, men som inte är det för en utomstående.”

Positivt har varit när samebyarna upprättat renbruksplaner, vilket dock bara några få samebyar gjort, skriver man i utredningen. Det görs av samebyarna själva och det ingår därför normalt inte som underlag tillgängligt för länsstyrelserna. ”Därför är det angeläget att detta arbete genomförs, framför allt inom områden med omfattande exploateringsanspråk”.

Det påpekas också ett behov av kartredovisningar i kombination med text i dessa Miljökonsekvensutredningar, vilket saknats. För att förstå dynamiken i rennäringen så räcker det inte med enbart text, skriver man. Sist men inte minst betonas vikten av en bra dialog mellan berörda parter och där det är viktigt att utredaren är objektiv i sin redovisning.

Frågan är om det kommit någon ny Miljökonsekvensutredning sedan denna skrevs 2005? Det har jag inte hunnit kolla upp. Efter de demonstrationer och missnöje som visat sig på senare tid så  kan man i alla fall säga att problemet inte på långa vägar är löst.

 

Det här inlägget postades i Ryssland Centralasien Europa. Bokmärk permalänken.